vilmanorden.blogg.se

Bolmande etanolfabrik i Brasilien, fotograf: Karl Melander

Denna bild publicerades i Svenska Dagbladet tillhörande en artikel som handlar om hur etanoltillverkningen går till i Brasilien. Etanol är det vanligaste miljövänliga drivmedlet i Sverige för våra bilar och en journalist tog denna bild samtidigt som han var på plats för ett besök på en av fabrikerna för etanol. Etanol framställs utav sockerrör som skördas för hand under svåra förhållanden av människor som knappt får någon lön för det arbete de utför. Bilden visar på en smutsig industri för att lyfta fram de ”miljövänliga alternativet” för bilar. Den svarta tjocka röken som man ser på bilderna orsakar stor skada på miljön och är mycket farlig för människor att andas in.

Denna bild vann år 2008 priset ”Årets Bild”. Denna bild är dock kraftigt redigerad jämfört med en och samma bild som också har publicerats på internet.

Hur långt är det okej för en fotograf gå då det gäller bildbearbetning? Bilden som fick priset för årets bästa bild är kraftigt mörkad jämfört med originalet. Mörkare effekt i en bild förstärker en negativ känsla. Röken på bilden är av mörkare och kraftigare karaktär, vilket gör att den ser farligare och mer giftig ut. Att förvägna en bild så att den inte längre stämmer överens med verkligheten anser jag inte okej, i ett syfte att förmedla en situation från ett annat land i en journalistisk mening. Dock så tycker jag att det inte att redigeringen för denna bild har gått för långt. Det är en allvarlig händelse som skulle förmedlas, och den förtydligades enbart genom denna redigering. Det är ingenting i bilden som är förvrängt eller annorlunda på det sättet att det lurar tittarna. Den mörkare bilden kankse tydligare stämmer överens med den uppfattningen som journalisten fick på plats, och där av redigerinen för att istället försöka förmedla den smutsiga industrin. Syftet med bilden är att informera om detta miljöproblem för att förhoppningsvis på sikt kunna stoppa det. Det ger en märkbar effekt att mörka ner bilden vilket kanske var nödvänligt i detta fall för att fånga läsarnas uppmärksamhet.

Jag tycker faktiskt att den första bilden, den som påstås vara oredigerad, ser redigerad ut. Kontrasten ser tydligt förstärkt ut och röken ser inte verklig ut. Jag tycker den mörkare bilden förmedlar mer känslor och passar bättre till artikeln som den hör ihop med. Ett mellanting mellan dem här två bilderna tror jag dock skulle vara optimal.

 Vår syn på journalistyrket skulle jag säga är i vårt samhälle ganska så negativt. Många människor klankar ner på journalisternas arbete eftersom de inte är nöjda med deras sätt att beskriva. Det kan handla om att man anser något är vinklat skrivet, att man har olika uppfattningar eller åsikter. Självklart kan inte journalisters texter göra alla nöjda, utan deras uppgift är ju egentligen att framföra nyheter och information genom olika kanaler till media. Många blir irriterade på journalisters sätt att arbeta på, de ställer frågor och följer efter vilket många kan uppfatta som påträngande och irriterande och där av har det dåliga ryktet spridits. Men i själva verket sliter det bara för att få sitt jobb utfört. De måste hänga i och ställa många frågor för att kunna göra sitt jobb bra. I Sverige är journalist ett eftertraktat yrke och många är intresserade utav det trots att de generellt har ett dåligt rykte. Jag tror att det ser ut på det här sättet i resten av världen också, att vara journalist är inget glamouröst jobb. Det är ett hårt arbete, där stress och tidspress hör till vardagen i form av deadlines. Men vad skulle vi ta oss till om journalisterna inte slet varje dag på jobbet för att samla ihop relevant information att förmedla till samhället? Jornalisternas uppgift är att förmeddla information på ett objuktivt och neutralt sätt. Vi människor i samhället får där av opartisk information om vårt eget sammhälle. Om inte journalisterna utförde sitt arbete med att rapportera om händelser och situationer runt om i vårt land genom media skulle befolkningen bli lätt att manipulera med vinkald information från någon specifik grupp eller person. Journalister är där av viktig för att demokratin ska fungera i vårt land. 

Samtidigt är det många som är intresserade utav att utbilda sig till journalister. Det kan ses som ett spännande och intressant yrke där man dagligen kommer i kontakt med nya människor. Journalister får använda språket på ett kreativt sätt och lockat nog många som är skrivintresserade. 

Förr i tiden var journalister lågbetalda arbetare som såg ur ett samhällsperspektiv med en nedlåtande blick. Man ansåg journalister som snokare och såna som satte sig in i andras privatliv för att senare lämna ut det åt allmänheten. Senare, under 19-hundratalet fick ordet journalist en finare klang i folkmun. Journalisternas arbete ansågs viktigt eftersom de drog bra oegentligheter och stod på folkets sida mot makthavarna. Detta var i tid med att "The Insider" och "Alla presidentens män" producerades och visades på filmdukarna runt om i världen. 

I filmen " The Insider" framställs huvudpersonen som där är en journalist som filmens hjälte. Det är han som luskar fram ur den andra huvudkaraktären om hur den stora tobakskoncernen lurade rökarna att röka mer. Detta sker genom grävande journalistik, då jornalisten jobbat intensivt med ett speciellt fall under lång tid. Grävande journalistik är som en slags undersökning och behövs för att gräva fram någon ingen annan tidigare tagit reda på. Utan journalistens omfattande arbete med detta skulle aldrig denna fakta kommit ut till folket. Tobakskoncernen hade alltså fortsatt att lura folket utan hans hjälpt och journalisten stoppar där med många fall av cancer genom att berätta detta i media. I "The Insider" framställd journalistyrket som ett oerhört viktigt och betydande yrke för samhället.Enligt mig så behövs grävande  journalistik  för att man i samhället ska kunna reda ut och ändra på de saker som inte står rätt till. 

Idag finns det många olika slags journalister, alla journalister sysslar om dagarna inte med exakt samma sak. Beroende på vart journalisten jobbar och vad syftet med dess publikationer är förtroendet på journalisten olika. Sveriges Radio och SVT har ett högt förtroende hos allmänheten medans skvallertidningar som "Se & Hör" och "Klick" har ett mindre förtroende. Likasom dessa tidingar uppfattas med olika förtroendegrad har man olika syn på deras arbete. Journalisten som jobbar med skvallerpressen har ofta i samhället en lägre ställning på grund av att de kontinueligt publicerar överdrivna rubriker, personutlämnande bilder och andra texter utan speciell faktabaserad grund. Trovärdigheten på vad som publiceras av en journalist har nog en betydande koppling till hur hög status journalisten får genom sitt yrke.

Alla personer som jobbar idag som journalister har inte ens en behörig utbildning till deras yrkesställning. Det är idag inte lika höga krav på journalisthögskolorna som det var för 60 år sedan. Efter millenniumskiftet jämförs ofta journalister som mediearbetare vilket ofta kopplas till de nya ekonomiska villkoren och all den nya teknik som inte fanns för 50 år tillbaka. På grund av teknikens utveckling och att stora mediehus har bildats har trycket på journalisterna ökat. En journalist idag måste kunna hatera ett flertal olika medier och vare kompetent på ett bredare plan än förr. Journalisten har idag blivit mulitmedial brukar man kalla det.

Journalisterna är i huvudsak där som en informationskanal till människornas hem, de finns till för att sprida information som är relevant för ett stort antal människor att veta. Materialet som journalister samanställer kallas ibland för  "tredje statsmakten" då de två andra makterna är regeringen och riksdagen. Detta kommer sig utav massmediernas kontrollerande och granskande roll utav regeringen  och riksdagen. Genom massmedierna vår allmänheten reda på om det skett något misstag i regeringen elle riksdagen. Eftersom att så många människor dagligen konsumerar media har massmedierna på så sätt fått så stort infyltande och makt över vad allmänheten ska få veta och inte, och detta är såklart journalisterna som ligger bakom.