Kommunikation innebär att en sändare förmedlar ett budskap till en mottagare, och detta sker hela tiden i våra liv.  Ofta har mottagaren behov av att framföra sina synpunkter på det sändaren har sagt, när mottagaren svarar kalla det för återkoppling eller feedback. Att kommunicera innebär att förmedla ett budskap på något sätt och det gör vi inte bara genom tal, vi människor kommunicerar med hjälp av många olika kanaler. Vi kommunicerar mycket nu för tiden via text, till exempel varje gång vi skriver ett sms, en statusuppdatering på facebook, ett mail eller en tweet på twitter ger vi information till en mottagare vilket betyder att vi kommunicerar. Men även att procudera musik eller en film är att kommunicera eftersom även det innebär att sända ut et budskap. Samhället sänder ständgt ut budskap till oss, det är delvis upp till oss vad vi väljer att ta in. I varje tiding, tvprogram, reklamsnutt, film, bok eller spel finns det mer eller mindre tydliga meddelanden som är riktade mot oss.

Vi människor är väldigt sociala varelser och kommunicerar hela tiden. Jag kan inte direkt komma på en situation då ingen vill ge oss någon typ av informarion, vi inte för en inre konversation i huvudet eller inte tar in intyck från omvärlden. Möjligtvis när vi sover. Vissa människor som ägnar sig åt meditation strävar ju faktiskt åt att kunna uppleva en total bortkoppling ifrån verkligheten och dess överflöd av intryck. De männsikor som ägnar sig åt djup meditiation och lyckas nå den känslan, har förmodligen upplevt tillståndet då inte någon form av kommuication existerar. 

 

Offentlighetsprincipen innebär att regeringen samt andra myndigeter, riksdagens beslut och kommunala församlingars verksamhet så långt som möjligt ska vara öppen för allmänheten. I och med detta har alltså allämnheten rätt till att ta del av offentliga handlingar, domstolsförhandlingar och andra beslutande förhandlingars sammanträden. Offentlighetspricipen innebär ockå att alla inom Sverige har meddelarfrihet. Det ger de som jobbar inom stat, landsting och kommun rätt att berätta för massmedier om sådant som egentligen är hemligt utan att kunna straffas för det.

Handlingsoffentligheten hör till offentlighetsprincipen och det betyder att jag och alla andra har rätt att begära ut och läsa de myndighetshandlingar som intresserar oss. Vad det än gäller har man rätt att titta närmare på papper, läsa och undersöka de, utan att det ska vara några konstigheter.

Jag tycker att det är någonting bra att alla personer har tillgång till offentlig information från myndigheter. Genom hög offentlighet bland myndigheternas handlingar är risken mindre att något sköts på ett felaktigt sätt eller att någon fuskar i sitt arbete. Insyn i den offentliga verksamheten skapar garantier mot maktmissbruk eftersom att någon förmodligen reagerar innan det går över styr. Genom att personer får möjlighet att granska de offentliga arbetet så ger det också en större möjlighet att påverka. Offentlighetsprincipen är alltså en förutsättning för en fungerande demokrati. 

Alla intresserade, då inkulusive alla olika former av medier ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad den offentliga verksamheten själv väljer att informera om. Offentlighetsprincipen bidrar alltså till ett bredare nyhetsutbud. Medier kan inte styras eller påverkas utav myndigeter, riksdagen eller kommuner och de kan inte heller bestämma vad medier ska publicera eller inte. Jag tror denna frihet och oberoende verksamhet är bra.

Jag har läst en artikel publicerad i SvDs kulturdel, med namnet "Världens största krig är osynligt i medier".

 

När jag började läsa artikeln hajade jag snabbt till och ingressen väckte mitt intresse. Jag reagerade på den första meningen. "Den bild av världens oroshärdar som västerländsa medier målar upp stämmer illa med verklighten." Vad handlar detta om? Förmedlar inte media sanninge alltid? Återger de verklga händelser på ett felaktigt sätt?

 

Skribenten till artikeln har nyligen läst en akademisk studie med namnet "Sealth conflicts" av Virgil Hawkins som handlar om alla stora krig som har förbisetts av media. Virgil Hawkins påstår att media visar upp en så snedviden bild, att den nästan inte har någonting gemensamt med verkligheten. Skribenten berättar att efter han noggrant läst "Sealth conflicts" ser han dagstidningarnas utrikessidor med andra ögon, på ett nytt kritiskt sätt. Virgil Hawkins skriver i sin undersökning att världen genom media är snedvriden och har nästan inte någonting gemensamt med verkligheten. Detta uppfattade jag som mycket konstigt och tankeställande. När man läser detta inser man verkligen vilken enorm makt och stort inflytande media har på människor. Det som står i tidningarna bildar människors uppfattning om saker och ting, ger kunskaper och skapar åsikter.

 

Inledningsvis av Hawkins undersökning hade han ritat upp ett diagram på de senaste årens konflikter rankade efter antalet döda. Överlägset störst var tydligen kriget i Kongo. Långt ner på listan bland värst krisdrabbede länder kom Israel-Palestina konfikten som media rapporterat allra mest ifrån. Media har alltså skapat en falsk bild utav de allvarligaste krigen. Denna obalans bidrar till att forma folks uppfattning om världen. Människor går runt och tror att Israel-Palestina konflikten är allvarligast, fast så är inte fallet. Hawkins skriver att ingen annan konflikthärd bevakas lika utförligt och kontinueligt, att Israel-Palestina får mer uppmärksamhet än hela Afrika ibland. Hur kan det vara så? Hawkins disskuterar i artikeln bland annat om det beror på avståndet till krigsplatsen eller om det kan ha och göra med vissa extra riskfyllda områden som är orsaken till undvikande, men han dissar dessa teser ganska så snabbt.  På grund av handel och samarbeten mellan olika länder bidrar det till kontakter på olika sätt, och alla intrenationella konsekvenser får på något sätt konsekvens för oss. Frågan återstår fortfarande, varför är Israel-Palestina mest intressant för media?

Att en konflikt blir mest intressant för en målgrupp beror på tidigare förhållanden mellan länderna, som kan ha att göra med till exempel handel, export och import. Om stora länder har god kontakt och bra förhandlingar med ett land, blir de väl extra nervösa om det är oroligt i landet de sammarbetar med och gör där med en stor grej utav det i media. Detta går hand i hand med den ekonomiska aspekten jag hade tänkt att ta upp här näst. Krig i ett land betyder oftast försämrad ekonomi, försämrad levnadstandard och dålig handel. 

I artekeln tror Hawkins att media prioriterar bort krigsrapportering från de ställen där en tydlig god sida inte finns. Det blir på så sätt alltså svår att skriva om sådana ställen eftersom det blir väldigt diffust och det är svårt för läsaren och veta åt vilket håll de ska lägga sina sympatier. Journalisterna väljer då ett annat krigsdrabbat område där det är lättare att peka ut vilka som orsakar kaoset, vilket gör det stället mer intressant.

 

Fast, jag tror ändå att närheten till kriget har betydelse för medias rapporteringar. Läsare i Sverige blir mer intresserade av krigsförhållanden ju närmare europa, och Sverige det ligger. Ett närmare avstånd geografiskt bidrar till en mer likandnde kultur vilket i sin tur ökar sympatin och allmänna intresset. Ju närmare ett krig utspelar sig är väl sannorlikheten att konsekvenserna blir större för landet också.

 

Sammanfattningsvis tror jag alltså uppmärksamheten i media riktar sig till det krisdrabbadde området som landet i fråga har koppling till, relation till eller liknande kultur som. Och framför allt en gripande historia, med en tydlig ond sida, som länge utsätt området för hemskheter.

Public service är en radio- eller tv-verksamhetet som syftar till att ge allmänheten berikande program genom att verksamheten som sänder har ett avtal med staten om bolagets innehåll. Public service kan finansieras på olika sätt men vanligast genom en betalad tv-licens. Public service innebär kontroll, ofta av en myndighet. Myndigheten kan då reglera programutbudet hos programkanalerna, de kan då bestämma att ett visst antal timmar ska sändas av en särskild genre (som till exempel Nyheter) Det kan även gälla för de programföretag som har sin verksamhet baserad på en kommersiell grund.  

Såhär står det om public service i sändningstillståndet, paragraf åtta: Att programmen ska "präglas av folkbildningsambitioner", att det ska finnas en mångfald av åsikter, olika intressen ska "tillgodoses" när det gäller religion, kultur och vetenskap samt att programmen ska ha hög kvalitet.

Eftersom public service kanalerna har avtal med staten kan staten påverka och kontrollera innehållet till en varierad och allmän nivå. Det säkerstället en oberoende finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Och det är viktigt för demokratin. De kan se till att åsikter från olika håll tas upp och att nyheterna blir belysta på ett neutralt sätt.

Jag tycker helt klart att det är nödvändigt med public service kanaler, det är viktigt att nyheter kontrolleras och sänds i ett seriöst format. Public service har även ett folkbildningsuppdrag, som de har haft sedan allra första början. De ska bland annat spegla förhållanden i olika delar av landet och på så sätt visa hur det ser ut i Sverige. De ska tillgodose alla människor, inklusive minoriteter. Public service sändning ska även få in sändningstid för mindre målgrupper, vilket möjliggör lokala nyhetssändningar till exempel. Om public service inte fanns, skulle det förmodligen inte läggas ner sändningar berörande nyheter i mindre orter, vilket vore synd tycker jag. 

Public service har också en utbildande uppgift, de ska sända program med ett utbildande syfte på ett sakligt och objektivt sätt. Det händer ganska så ofta att lärare i skolan visar upp material från public service kanaler faktiskt. Ofta program produceradeav UR och många gånger är dem riktigt bra och lärorika! Om inte public service fanns skulle vi gå miste om dessa program.

Fast å andra sidan, då public service grundades, hade allmänheten inte samma utbildning. Man kan fråga sig om det då är lika nödvändigt att forsätta prioritera dessa sändningar. Idag är folk så uppkopplade till hela tiden och har där med ständig tillgänglighet till all information i hela världen, i princip. Public service gjort för en annan tid, och nu har vi en annan. Den störta delen som lyssnar och tittar på public service kanske ändå är äldre människor. Jag menar att våra studieresultat hänger nog inte på public service, men det är ändå bra att det sänds vettiga program, det skulle nog annars provocera många.

Jag tycker att det är bra att det finns både kanaler som public service och andra kommersiella. Själv väljer jag de reklamsponsrade kanalerna framför public service av den orsaken att jag tycker de programmen är roligare. De kommersiella kanalerna är beroende av tittarsiffror och sänder mer program av genren underhållning. Jag tycker ändå att det är bra att man kan själva välja vad man vill lyssna eller se på. Det händer, väldigt ofta, att jag byter kanal med en viss irritation på grund av att det jag tittar, eller lyssnar på avbryts av dålig reklam. Om public service inte fanns, skulle det inte finnas en möjlighet att byta kanal till en utan reklam. Jag tror man kulle bli tokig på den situationen. Vi som i dagens samhälle blir överösta utav reklam från alla möjliga håll, kan det vara att slippa detta. Jag tror även många kanske undviker att se på en film på en kommersiell kanal, just på grund utav reklampauserna. Ibland sänder faktiskt de SVT1 och 2, filmer och helt klart väljer jag de kanalerna före de kommersiella i det fallet.

Mediekonglomerat är ett begrepp för när flera företag inom mediebranschen slagits samman till ett stort företag. Det är medieföretag som strävar efter kunna kontrollera så stora delar av marknaden som möjligt och växer sig störra och större genom uppköp och sammanslagningar. Som mediakonglomerat ges företagen en större möjlighet att marknadsföra flera produkter samtidigt.

Disney är ett lysande exempel på den här typen av samansmältning. I samband med lanseringen av en ny Disneyfilm använder de flera kanaler för att marknadsföra sig. De använder sig av till exempel tv, musik och spel för att folk ska få upp ögon och öron för den nya filmen. Men även kläder trycks med filmkaraktärer och leksaker tillverkas till försäljning. Allt för att sälja, så mycket som bara möjligt. Och det är verkligen ett smart försäljningsdrag, klart att barnen vill ha allting som har med de häftiga eller roliga karaktärerna i filmen att göra.

 

Självklart finns det både för- och nackdelar med sådana stora verksamheter, precis som det finns med allt.

Fördelen med mediakonglomerat är att företagen ges en stor vinst genom detta samabetande. Det är alltså till de väldga företagets fördel. Konglomeratet innebär ett större område för marknadsföra, de alla olika produkterna de erbjuder möjligör en inriktning av flera olika målgrupper. De får alltså fler kunder och en bredare krets kunder som är intresserade av de produkter de säljer. 

 Mediekonvergens innebär sammanslagning av olika mediaformer. Den teknologiska mediekonvergensen handlar om hur olika medieområden och dess användningsområden slås samman. Som till exempel att man kan titta på TV genom internet och där av se tv-programm på mobilen, datorn eller iPad. Gränserna för de tekniska apparaternas användninsområden suddas ut mer och mer och vi kan säkert i framtiden klara oss med enbart en av dessa. 


   

     Jag interjuvade min mormor som är 84 år gammal om hur mediasamhället såg ut när hon var i min ålder. Hon berättade att de ganska så tidigt hade en telefon hemma, men det var minsann inte bara att slå ett nummer så kom man rätt på direkten. Först kopplades man till en telefonväxel, där fick man prata med en dam och begära vidarekoppling. Personen i växeln kopplade då samtalet rätt så det ringde i ett annat hushåll. Mormor berättade att det gick rykten om "telefonissorna" att de lyssnade av samtal för att få reda på smaskigt skvaller. Detta var alltså hur det gick till om man skulle ringa till någon som bodde i närheten. Mormor som flyttade ifrån sin hemstad i Uppland till Vadstena lite senare i livet fick gå till en telefonstation om hon skulle ringa hem till sin familj. Hon berättade att då fick gå fram till en reception för att tala om vart man ville ringa, man betalade sedan en summa för ett visst antal minuter och sen blev man tilldelad en plats (likandne telefonkiosk) och där fick man sedan sitta och vänta för att bli kopplad.

Även fast telefonen fanns användes även penna och papper flitigt för att kontakta nära och kära. Brev räknas väl inte som någon form av media, men det är i alla fall ett sätt att kommunicera på.

En annan sak som mormor tog upp var telegram som det tydligen skickades en hel del förr. Hon förklarade det som en typ av fax, att man kunde skriva ett meddelande på en apparat som skickades och sedan skrevs ut hos den man skickade till.

Mormor berättade även att de lyssnade på radio. Mycket information förmedlades genom radion och tillsammans med dagstidningar var det de mest effektiva sättet att få reda på nyheter. Hon berättade att först fanns det enbart en kanal, P1 som man kunde ställa in. När hon blev lite äldre kom sedan en till kanal som hette Radio Luxemburg, den var till mer för underhållning och spelade utländsk musik.

Min mormor bodde som tonåring i en mycket liten stad och hon berättade att hon läste tidningen varje morgon, men skulle man läsa en bok fick man låna det på skoltid i skolans bibliotek.


När jag frågade om det var någon speciell händelse hon mindes från sin uppväxt som media rapporterade om, kom svaret snabbt. Andra världskriget. Min mormor var visserligen bara 10 år då andra världskriget bröt ut, men hon förklarade att hon minns den nyheten så väl och att var var extremt otäckt. Hon var 16 år då kriget var slut och att få den informationen genom radion var självklart också något som satt sig i minnet. Efter krigstiden kom bananen till Sverige, vilket mormor berättade var en stor nyheter som många medier tog upp som en speciell händelse

Jag har nu läst flera artiklar om vårt uppkopplade allt mer teknikinriktade samhälle. Alla hade stress som ett återkommande begrepp. Jag kan mycket väl tänka mig att alla medier runt omkring oss och dess höga tempo tröttar ut och gör oss förvirrade. Att ta upp mobilen framför ansiktet så fort vi får en stund över kan inte vara hälsosamt. Mycket av de sociala medierna handlar om att dela med sig och framför allt visa upp sitt liv. Jag tror mycket av stressen i samband med sociala medierna handlar om jämförelser och press. I och med att man hela tiden kan uppdateras med vad som händer i andra människors liv, blir det lätt att man jämför det med sitt eget och kanske då blir missnöjd. Man blir avundsjuk på någon annan och känner sig själv inte tillräcklig eller duglig.

En annan mörk sida av de sociala medierna, som jag tänker på titt som tätt är våra ständiga vilja av att visa om vad vi gör. Vilket också är konstigt. Att vi är i behov av att fota, förmedla och publicera våra upplevelser istället för att kanske njuta av dem där och då. Detta var ett tydligt meddelande i Youtube klippet "I forgot my phone" som jag snappade upp direkt. Vi glömmer kanske ibland bort att fånga ögonblicket för att vi är så upptagna med att dokumentera det. 

Nästan alla artiklarna påpekade att media förde med sig något slags hälsoproblem och mycket man läser som handlar om media har en negativ underton. Vissa texter är grundade på stora undersökningar som visar att många mår dåligt utav den mediala stressen och pressen, och visst är det så. Men jag tycker ändå inte man ska se det som ett folkhälsoproblem i Sverige. En del människor gillar att hålla på med flera saker samtidigt, älskar att hålla koll på läget och mår bra av att kommunicera med andra hela tiden. Andra kanske blir stressade av att sitta vid datorn med tv:n på i bakgrunden. Det är helt enkelt viktigt att man hittar sin egen balans och anpassar sin uppkoppling och användning av medier för vad man själv mår bra av. Ur artikeln "Ständig uppkoppling leder till sömnbrist" från SVTs hemsida hämtade jag detta citat som jag tyckte var väldigt bra angående detta: "Vi måste lära ungdomarna och alla andra att bli herre över mobilerna, inte slavar under dem. Vi måste lära dem att respektera tiden", säger Gaby Badre.