NÄTHAT OCH NÄTKÄRLEK

Näthat är ett ganska nytt begrepp som har tillkommit allt eftersom internet har blivit allt vanligare. Näthat är precis vad det låter som, hat på internet mot enskilda personer. Begreppet används ofta för att beskriva hatiska, diskriminerande, eller kränkande kommentarer som förekommer på till exempel kommentatorsfält, via mail, i forum, bloggar, facebook eller andra hemsidor. Näthat är idag ett stort och krävande problem för många officiella och kända personer, men också privatpersoner. Mest drabbade är officella kvinnor, som syns mycket i media. Ofta är det helt oprovocerat hat som anspelar på sex eller hot mot familj och anhöriga. Detta är en oroväckande samhällsutveckling, och hur tänker personen som hatar, skrämmer och hotar en annan person som den egentligen inte känner?

Många pekar på att det är osynligheten och anonymiteten som öppnar upp för aggressiviteten på nätet. Att en person bakom en datorskärm har möjlighet att vara osynlig, att personen som skriver inte behöver visa kroppspråk eller ansikte är nog några anledningar till en avtrubbad känsla för orden som skrivs. Detta gör att det är lättare att skriva något taskigt till en människa än säga det ansikte mot ansikte i verkligheten.


Det finns mycket näthat som sprids via internets vägar, till och med kanske mer än vad man tror. Mycket av näthatet sker förmodligen i tystnad, personer som blir utsatta men är rädda för att säga till och söka hjälp. Mörkertalet för näthatet är vad jag tror väldigt högt, unga människor som blir utsatta för den nya sortens mobbning, nätmobbningen. Jag har, som jag är väldigt glad för, aldrig blivit utsatt för näthat eller nätmobbning av något slag men jag har stött på de flera gånger på internet. Jag har sett flera gånger att personer har blivit utsatta för onödiga och elaka kommenarer på både facebook och twitter. Det har dock inte varit någon som jag har en nära relation med, men jag har alltid hajat till och ryggat tillbaka något när jag har sett detta. Om jag skulle drabbas utav näthat skulle jag direkt prata om det med min familj. 

Näthat är ett samhällsproblem från flera olika vinklar sett. Till största delen är det ett hot mot Sveriges demokrati. Om människor inte ska kunna uttrycka sig på vilket sätt de vill och inte kunna dela med sig av sina åsikter utav att fara illa så är det en fara för samhället. I Sverige har vi yttrande-och tryckfrihet, vilket innebär att man ska få tycka och tänka precis som man vill. Men om hatare på internet stoppar vissa människor för att förmedlar sin åsikt kommer det breda utbudet av åsikter i samhället möjligtvis smalna av eftersom enbart de modiga och tuffa personerna skulle våga skriva vad de tycker. Detta är helt otroligt hemskt och helt sjukt, att man ska äns behöva välja sina ord på internet i rädsla av att bli utsatt för sexuella trakasserier och dödshot.

Nätkärlek är reaktion som uppstått mot fenomenet näthat. Personen som ligger bakom denna fina kampanj heter Jesper Eriksson. Han berättar i en intervju på SVT:s Aktuellt att han såg trailern för Uppdrag gransknings program om näthat och blev väldigt illa berörd. Han åkte rakt, hem satte sig framför datorn och delade den egengjorda digitala postern på facebook som kom att få mycket stor popularitet och uppmärksamhet. Jesper Eriksson verkar vara en mycket klok och omtänksam person som faktiskt har lyckats med att tillföra lite mer kärlek i världen.

Han och några kompisar skapade sedan en helt egen sajt där nätkärlek står i centrum. Sajten heter Anonym nätkälek och där kan man skicka anonyma kärleksmeddelanden till vem man vill. Meddelandet kommer som ett mail i mottagarens inkorg och jag är övertygad om att på detta sätt kan sprida massor kärlek, leenden och glädje. I Aktuellts interjuv frågar nyhetsreporten varför de valt att hålla nätkärlekssajten anonym. Jesper Eriksson berättar att han valt att ta fasta på det faktum att man kan vara anonym på nätet. Han förklarar att det är delvis anonymiteten som möjliggör näthat och han tror därför att nätkärleken kan få bättre spridning om den också är anonym. Jag tycker också att det är en rolig grej att man har möjligheten att vara anonym. Jag gillar även idén att man kan skicka meddelandet precis till vem man vill. Att man kan sprida kärlek antingen till någon man känner något extra för, någon man vill peppa någon i sin närhet eller uppmuntra en känd person för va den gör. Allting är möjligt bara man får tag i personen i frågas mailadress. 

Som tur är tycker jag ändå att man stöter på mer kärlek på internet än hat. Jag tycker det ät ofta som människor på internet får positiva och snälla kommentarer på facebook, twitter, instagram och andra sociala medier. För att inte tala om kända blogga som dagligen faktiskt blir överrösta utav positiv respons på deras inlägg. Tyvärr är det väl så att det är den extremt ilskna och otäcka kommentaren som sitter kvar i huvudet, men det är ändå fint att se människor som verkligen förklarar va de tycker från hjärtat.

Jag har faktiskt inte stött på hashtagen #nätkärlek på twitter eller andra medier. Men jag ska nu direkt söka upp den och titta, läsa och njuta av vad den innehåller. 

 

 


MEDIER, POLITIK OCH KRIG

 

När det kommer till sociala medier och politik är ungdomar den mest utsatta gruppen. Ungdomar är på internet lättillgängliga och lättpåverkade. Att politiker och deras partier satsar på marknadsföring genom nätet och de sociala medierna är ett smart drag. Många ungdomar vistas mycket på internet och om de redan då kan få upp ögonen för ett visst parti innebär det lyckad marknasföring för partiet, då de förmodligen får mer röster i framtida val. Med detta finns självklart både fördelar och nackdelar. En fördel är att ungdomar tidigt engagerar sig i politiska åsikter, tar ställning och lägger en medveten röst i valet. Om ungdomar blir politiskt intresserade utav diskussioner och marknadsföring på internet, ger internet dem möjligheten att läsa på om och samla information om olika partier och betänketid för vilket de tycker om mest. Nackdelen med politisk marknadsföring på internet riktat mot ungdomar är att ett visst parti kanske sticker ut mer än andra, tar större plats och väcker mer uppmärksamhet vilket kan leda till att fler personer drar sig till det partiet enbart för marknadsföringstekniken. Marknadsföringen i sig behöver ju dock inte berätta hela sanningen om partier och unga kan få en ofullständig bild utav vad paritet arbetar för.

Genom internet har dock extrema åsikter möjligheten att spridas mycket enkelt. Internet är ett slags samlingsforum där många vistas. Det finns stor chans att personer med likande värderingar och åsikter surfar runt på samma, eller likande hemsidor vilket gör det till en smidig mötesplats. Det är alltså mycket lättare för folk med åsikter åt det mer extrema hållet ett hitta varandra på internet och i sociala medier jämför med traditionella medier. Jag tror att Sverige Demokraternas framgång är till stor del på grund utav internet.

"Den som vill ha makt över andra försöker ta makt över medier." Detta uttryck bekräftar lite det som jag har skrivt om nu. Politiker som vill ha större inflytande i politiken försöker ta mer plats i medier för att få stöd. Ett exempel på detta med att ta makt över medier är Silvio Berlusconi i Italen. Berlusconi är politisk ledare i Italen och är grundare för det konservativa partiet Frihetens Folk. Han har försökt att ta större och större makt över foket i landet genom att ta över medier. Belusconi äger ett helt mediakonglomerat, med namnet Fininvest. Han äger också hälften av Italiens alla TV-kanaler, vilket ger honom öppet stöd och uppmuntar hans verksamhet. Genom att ta över de största medierna innebär det total kontroll av vad som sänds. Han har alltså makten att vinka, förvränga och påverka allt innehåll som sänds genom de kanalerna. Detta tycker inte jag hör ihop med demokrati, och ett väldigt fult sätt bruka sin makt på. Att ta över stora kanaler för att spegla en positiv bild utav sig själv för att samla väljare liknar mer propaganda och diktatur i mina ögon. 

Medierna är väldigt viktiga för oss människor och påverkar våran bild utav omvärlden. Om man ser tillbaka i historien kan man vid flera tillfällen se hur medier haft en mycket stor betydelse vid krig. Gulfkriget och Veitnamnkriget är två exempel på detta. Veitnamnkriget utspelade sig i Veitnamn och fick stor uppmärsamhet tack vare media. Otäcka bilder spreds i olika medier på hur befolkningen råkade illa ut, livrädda barn och förstörda städer. Omvärlden reagerade starkt på detta och började arbeta aktivt för att få slut på de inblandade människornas lidande. När det senare blev krig mellan USA och Irak (Gulfkriget) tog USA lärdom om hur bilder från kriget spridits när Veitnamnkriget pågick. USA började kontrollera alla bilder som spreds via medier, och satte stopp för att hemska bilder på hur människorna runt omkring kriget påverkades.Genom media speglat verkade alltså Gulfkriget inte alls så förödande som det egentligen var... 


TYSTNADSSPIRALEN

Tydstnadspiralen handlar om att medier fokuserar på samma eller likande nyheter. Bara vissa nyheter tas upp och fokuseras extra på medan andra sollas bort och försvinner. Detta leder till att folk med avvikande åsikter eller intressen tystas ner och rättar sig efter de aktuella nyheterna. Deras åsikter försvinner alltså i mängden och trycks undan utav grupptrycket i samhället. Teorin går ut på att den som är i minoritet utav en åsikt eller ett intresse blir mindre benägen att framföra det, vilket leder till att deras åsikter inte kommer fram i media. 
 
CNN är en amerikansk är en amrikans nyhetskanal, motsvarande i Storbritanien är BBC. De är två utav de största engelsktalande nyhetskanalerna och både fokuserar på de västerländska värderingarna. Att de väljer att fokusera på likande åsikter och värderingar bidrar till tystnadsprialen. Att en del av befolkningen hamnar alltså i skym undan och drar sig därför undan och blir isolerad med deras tänkande. 

Al Jazeera är en arabisk nyhetskanal med engelskt tal som vill bryta tystnadspiralen. De väljer alltså aktivt att förmedla andra nyheter som  varken andra arbaiska kanaler eller CNN och BBC tar upp. Al Jazeera vill ge nya perspektiv för nyheter och ge ett bredare utbud.

ARABISKA VÅREN

 År 2010 började folket i Egypten genomföra prostester och demonstrationer i deras land för att de var missnöjda med vilka och på det sättet landet styrdes. Under oroligheterna i Egypten bestämde sig landets regim för att stänga ner internetet i landet och därigenom omöjliggöra för folket att använda sig av sociala medier. Sociala medier är ju ett snabbt och effektivt sätt för att nå ut till människor. Vid krig och upprorsituationer är de sociala medier ett effektivt verktyg att använda för att nå ut till en stor grupp. Genom de sociala har folket möjlighet att bestämma tid och plats för demonstrationer. De kan smida planer för hur demonstationen ska gå till och tillsammans stärka deras argument och åsikter. Genom att stänga ner internet och där med de användbara sociala medier, som Egyptens regim bestämde sig för, leder det till en bruten kontakt mellan folket i staden. 

De styrande i Egypten ville med detta förstöra kontakten mellan människorna som var emot regimen och dess olika beslut. Regimen måste ha, med grund av denna handling, känt ett stort hot utav folket och där med bestämde att bryta kontakten mellan dem. Befolkningens stora grupper med enade åsikter utgjorde ett hot mot regimen, och de stängde ner internet på grund av rädsla. Att göra på detta sätt anser jag är ett brott mot demokratin och mänskliga rättigheter. 

 

"Pennan är starkare än svärdet" är ett mycket relevant uttryck i detta sammanhang. Det kan ge större effekt kring en fråga om flera människor diskuterar den, tar ställning och tillsammans går ut och kämpar för den. Den som kan argumenta och prata/skriva för sig har stora chanser att få makt och ändra på saker. Den arabiska våren är ett exempel på detta. Människor som kommunicerar med varandra genom text upplevde regimen som ett så pass stort hot att det beslutade att klippa kontakten. Pennan var i detta fall ett starkt vapen för att skapa uppror. Att ta till pennan i första han tycker jag är ett klokt och slagkraftigt sätt, istället för att använda våld i förstahand.


UNDERHÅLLNINGSVÅLD

 

I en artikel som jag hittade på Aftonbladets hemsida står det om hur unga påverkas om dataspelsvåld. Forskare påpekar där de stora riskerna till ett aggressivt beteende när unga spelar extremt våldsamma dataspel. Forskare på Karolinska Inditutet i Stockholm har dragit slutsatsen att våldsamma spel får negativa konsekvenser för unga och att det absolut finns en koppling mellan grovt våldsamma spel och beteenden.

Vad är då orsaken till att unga väljer att spela våldsamma spel? Det kan bero på att många söker spänning i vardagen. De kanske tycker att deras liv är alldeles för tråkigt och långsamt. De går i skolan och det händer inte mycket mer än så. På eftermiddagarn och kvällarna vill de sysselsätta sig med något händelserikt och våldsamma spel skapar kickarna. De ungdomarna som känner att de inte är så bra i skolan, kanske letar bekräftelse och får det genom att de presterar bra på ett spel. De blir beroende av belöningarna i spelet, och får svårt att sluta spela och inspierars mer och mer av spelets innehåll. 

Jag tror att underhållsningsvåldet påverkar ungdomar som spelar, men jag tror inte att det är avgörande för hur deras framtida våldsamhet kommer se ut. Alla vi är olika och jag tror att persolighet spelar stor roll. Även familjerelationer, kompisgäng i skolan och eventuellt tigare kontakt med våld och aggresivitet påverkar hur ungdommar tar in underhållningsvåldet i deras liv. Ungdomar som inte fått mycket positiv uppmärksamhet kanske söker uppmärksamhet genom aggression och inte vet något bättre sätt att bete sig på. Underhållningsvåldet i media inspirerar unga och påverkar alltså på olika sätt. Det är vanligt att barn leker våldsamma lekar med varandra redan som små. De leker krig, skjutlekar och sloss med varandra på skoj. Det är då viktigt att dessa lekar inte fortsätter uppåt i åldrarna och de inte tar till dessa beteenden på riktigt. Alla dessa intryck från media kan vara droppen som får bägaren att rinna över, vilket resulterar i fysiskt våld på riktigt.



Övervägande artiklar och blogginlägg som jag hittade angående barn och nätsurfande hade en mycket negativ inställning till det. En debattartikel som jag hittade på SVT's debattsida är kritiska mot att barn i ung ålder tar del utav internetets värld full av våld, manipulation, reklam och sensationshysterin. De blir påverkade och har inte förmågan att utskija fiktion och fejk från verklighetn och är därför väldigt lättskadade. Barn i en så ung ålder som tre år klarar inte av att "välja bort" skadliga intryck och bilder, och därför är detta inte bra skriver Geseke Lundgren på SVTdebatt. Debbatartikeln tar även upp att barn som sitter mycket med iPhone, iPad och dator går misste om viktiga sociala interaktioner. De får svårare att lära sig språket och hur bra dataprogram än är för språkinlärning så kan den inte konkurera ut det äkta samtalen i vardagen. Tidig tillvänjning av medier över även ett beroende av stimuland redan i tidig ålder och kan skapa problem i framtiden.

Det var som sagt svårt att hitta texter som var positiva till barn och medier i tidig ålder. Det jag kan se är väl att de kan ta del utav lärande spel och program, att barn faktiskt kan få kunskaper utav medier. Men det är som med det mesta, att det gället att skapa kontroll så att inte något går över styr och tillämpa begreppet lagom är bäst. Att barnfetma blir allt vanligare och att många fler barn nu för tiden blir deprimerade, stressade och lider utav dålig hälsa beror förmodligen på hög mediakonsumtion. 

På flera ställen angående barn och medier så läggs förslag fram om en åldersgräns för surfande och att barn. De förseslås att barn under tre år absolut inte borde få kontakt med internet eller medier. Det tycker jag är att gå över gränsen. Det låter mycket konstigt i mina öron. Vad då åldersgräns, skulle föräldrarna skraffas om de lät sina barn sitta med iPhonen eller iPaden? Skulle det var att bryta mot lagen? Nej det tror jag inte på. Jag tror snarare att ansvaret ligger hos föräldrarna. Det är föräldrarnas uppgift att kontrollera så att barnet inte fastnar och börjar missbruka internet. Föräldrarna kan väl dra egna regler i sin familj vad som de tycker känns bäst för sitt barn. 




RSS 2.0