ALLSIDIG MEDIA
När en seriös journalist ska spela in en dokumentärfilm om ett speciellt ämne är det viktigt att journalisten strävar efter en så verklighetstrogen produktion som möjligt. För att sätta titeln dokumentär ska inte filmen förvränga filmen på ett så extremt sätt att den inte går att relatera den verklighetsbaserade händelsen på. En professionell och seriös journalist slarvar inte eller överdriver med redigeringen av färg, ljud, ljus, klippningar och urval ur materialet för att sätta ihop en så uppseendeveckande film som möjligt. En proffisionell och seriös journalist arbetar på ett snyggt sätt med redigeringen för att belysa och betona det som är viktigt och förstärka relevanta känslor hos tittaren som återspeglar verkligheten. Vad filmen har för färg, hur mycket och varifrån ljuset kommer in i bilden och vad redigeraren väljer för musik har mycket att göra med vad tittaren får för känsla och uppfattning av vad som visas. Detta är såklart väldigt svårt och komplicerat eftersom journalisten har fått en egen uppfattning om hur det var på stället han har till uppgift att rapportera ifrån, och denna bild kommer att påverka materialet han senare framställer. Och även tittarens personligainställning och tidigare erfarenheter kommer spela roll i hur personen i fråga uppfattar bilderna. Det som är journalistens viktigaste uppdrag är att förmedla en situation från en annan plats genom ett nyhetsreportage eller en persons/befolknings villkor i ett land så att tittaren får en inblick i en annan del av världen genom en dokumentärfilm tillexempel. Journalisten måste vara noga med att aldrig vinkla det materialet som den har för att förstärka känslor som inte stämmer överens med hur det var på plats. Så länge journalisten håller sig inom verklighetens ramar tycker jag det är okej att journalisten redigerar sådana saker i sitt arbete.
Redigering av dokumentärer och nyhetsreportage är fullkomligt nödvändigt och journalisten kommer ofta tillbaka från ett arbete med mängder av material att behandla. En journalist tillbringar förmodligen många gånger mer tid framför datorn med redigering än på själva uppdraget. Detta är alltså en stor del av journalistens arbete och det är viktigt att den tänker till vid redigeringen så att inget uppfattas på ett felaktigt sätt. Redigering är mycket effektivt att använda för att belysa vissa situationer och platser. Då en film handlar om ett samhällsproblem eller belyser ett annat viktigt problem som miljöförstöring anser jag det absolut tillåtet att förstärka intryck med hjälp av redigering om det inte redan framgår tydligt i bild.
Vid en inspelning av en dokumentärfilm på en främmande plats får producenten ofta hjälp av en så kallad ”fixare”. Fixaren ska hjälpa producenten så att han kan få de material som han är ute efter. Fixaren bor oftast eller i vilket fall känner väl till stället som det ska filmas på och dokumentärfilmsproducenten får då ta del av ställen, personer och andra platser att filma på som den inte skulle fått tag på annars. På ett kommunikativt plan kan alltså fixaren vara till stor hjälp. Dokumentärfilmaren kan genom fixaren få kontakt med och komma riktgt nära specifika personer eller byggnader som den aldrig skulle fått tillträde till annars. Fixaren hittar även på platsen de befinner sig på så fixaren kan guida runt dokumentärfilmaren så filmaren får chans att skapa sig en helhetsuppfattning och intern information om stället.
Detta låter ju lysande och till stor fördel för personen som ska producera en film. Men självklart finns det även en nackdel med fixare också. Fixaren i sig gör ett personligt urval av vad han tycker är lämpligt att lyfta fram rörande landet och situationen de befinner sig i. Dokumentärfilmaren får tillgång till en bred kommunikation genom fixaren med det är fixaren som kontrollerar denna. Det kan framgå av fixaren att han/hon visar på ett öppet och objektivt perspektiv, men i och med den personliga bedömningen eller av andra skäl så kan fixaren vara orsaken till ett vinklat perspektiv. Fixaren kanske har fått order om att inte föra filmaren till vissa specifika ställen, som då aldrig visas upp i media. Fixaren kan alltså kontrollera vad som ska komma med och det är då kanske inte hela sanningen som exponeras.
Det kan även vara så att fixaren väljer att föra dokumentärfilmaren/journalisten till de platser som fixaren tror journalisten finner intressant. Det kanske dock inte är det som personen i fråga söker och på så sätt missleder fixaren journalisten till något som skulle sätt annorlunda ut om han på egen hand undersökt området.
För att en journalist ska kunna utföra en så allsidig rapportering som möjligt tror jag att personen ska samla så mycket information som möjligt.Med information från många människor på många platser tror jag det är lättaren för journalisten att sammanställa en verkligehtstrogen rapportering som möjligt. Journalisten borde sedan ställa all information mot varandra och göra en objektiv analys på det hela. Journalisten borde aldrig ta med detaljer från ett perspektiv utan att ta med någon detalj från det andra perspektivet det för undvika att materialet blir vinklat åt något håll. Journalister borde tänka på att ta med lika mycket information från alla håll för att inte undermedveten leda tittarnas tankar på något sätt. Om journalisten är osäker på någon information borde han/hon undvika helt att publicera detta då det riskerar ge en förvrängd bild. Jag tror även att det är viktigt att journalisten innan utförande av uppdraget är ordentligt påläst om situationen eller händelsen som den ska berätta om. Jag tror det är bra om journalisten har en god faktagrund att stå på gällande uppdraget. och även allmän information om platsen och om tidigare händelser där. Detta för att kunna addera sina personliga upplevelser med de faktabaserade för att göra en så bra bedömmning som möjligt.
