UTÖJA
I Norge 2011 skedde två allvarliga terrorattentat, en bomb inne i centrala Oslo och skottlossningar på ön Utöja riktat mot Arbeiderpartiets ungdomar som var där på sommarläger. Gärningsmannen, Anders Behring Breivik som greps i sambans med brottet erkände att det var han som låg bakom både explosionen inne i Oslo och massakern på ön. Denna händelse blev såklart en väldigt central nyhet som spred sig både nationellt och internationellt. Media hade här ett stort ansvar för hur publiceringen av denna nyhet skulle förmedlas till folket. Vad är okej att skriva, vilka interjuver är okej att ta med och vilka bilder kan man publicera? Detta är komplexa och svårbehandlade frågor eftersom den har så många olika faktorer och infallsvinklar som spelar roll och är avgörande. Efter en sådan här händelse måste nyheten ta hänsyn till mediabolagens vinst och rykte och allmänhetens intresse av information men mediabolagen måste även ta hänsyn till offrens heder, de överlevande och anhöriga till de som råkat illa ut.
Detta attentat mot Norge, demokration och alla unga människor utfördes utav en i högsta grad politiskt extremistisk person som för media tidigare var helt okänd. Majoriteten av de som föll offer för dådet var ungdomar och hur hanterar media detta på bästa sätt? Medias största uppgift är att informera människor om aktuella händelser. Efter massakern på Utöja väntade världen otåligt på information om vad som egentligen hade hänt. De överlevande ungdomarna som befanns sig på ön under skjutningarna var efter i djupt chocktillstånd och många uttalade sig om händelsen till media och press. Som vi såg på filmen på lektionen var det en tjej som ångrar sig att hon gick med på interjuver i följd av attentatet. På grund av sin exponering i press i sambanband med händelsen upplevde hon att hon blivit igenkänd som ett offer och att människor kommer ihåg henne som ett offer för attacken. Media borde som i detta fall alltid i första hand tänka på hur interjuver av detta slag kan komma att påverka personen som är med. Media borde vara väldigt försiktiga med att lämna ut privat information och vid ett sådant tillfälle där den intervjuade befinner sig i ett chocktillstånd är det journalistens ansvar. Om personen som intervjuas kan komma att påverkas negativt i resten av sitt liv på grund av publiceringen borde journalisten tänka sig för innan det är försent.
Som sagt är detta en oerhört svår avvägning eftersom att det är många delar som spelar in. En intervju med en ungdom direkt efter händelsen är kanske den delen till allmänheten som gör att händelsen blir mer gripande och fångar allmänhetens läsning och det är viktigt att allmänheten får veta. Och självklart vill en tidning att ett helt lands befolkning ska köpa just deras tidning och läsa om dådet och ingen annans tidning. Alla är ute efter att få med de bästa bilderna och de detaljerade texterna som möjligt för att uppmärksamheten ska riktas till deras tidning, men här kommer respekten till offren och offrens anhöriga in och ställer till det. Allting är inte okej att publicera bara för att det är i allmänhetens intresse eller okej att publicera för att det stämmer överens med verkligheten ens.
På grund av att denna händelse är så pass allvarlig, känsloladdad och full av smärta måste medierna vara extra varsamma och respektfulla så att ingen tar illa upp eller att informationen uppfattas fel. Ingen anhörig till någon som gått bort i ett sådant här samanhang vill se en bild publicerad på sin nära död i en tidning. Efter att masskjutningen på Utöja hade ägt rum så var det flera journalister och fotografer som var på plats. De lyckades fånga misären på ön på bild och dessa bilder är oerhört kraftfulla och känsloladdade. Det finns alltså bilder på ön som är full av döda kroppar vilka är extremt viktiga att de finns, för att påminnas om att det har hänt och att något så fruktansvärt inte får hända igen. Media har en viktig roll i detta och de måste trycka på att detta inte är okej och aldrig får hända igen. Det är viktigt att media förmedlar en medlidande känsla för offren och dess anhöriga samtidigt som de förmedlar ilska och hat mot denna hemska Brevik som utfört detta dåd. Media måste ta en tydlig ståndpunkt i detta och genomföra sitt arbete genom att sprida informationen på ett professionellt respektfullt sätt. Allra viktigast anser jag att det är att ta hänsyn till de anhöriga. Att publicera bilder på de unga offren från ön är fullkomligt befängt och det finns ett starkt dilemma i att försöka gömma de drabbade eftersom att buskapet med bilden inte blir lika starkt. Man måste respektera de anhöriga men samtligt förmedla verkligheten till allmänheten och suddade ansikten är en av medias lösningar.
